TeenS

Vi fortsätter att prata lite om social ångest och blyghet. Lovade att jag skulle berätta en situation där jag själv känner obehag, ängslighet och en gnutta social ångest helt enkelt.

Jag hatar att kliva in i en full buss (spårvagn eller tunnelbana), speciellt om det är tidigt på dagen och de flesta sitter tysta och bara stirrar. Det ligger ofta som en dyster kall stämning över atmosfären och jag får alltid för mig att folk tittar på mig. Jag älskar uppmärksamhet i rätt situation (som när jag uppträder och står på scenen), men det är i de situationer jag själv valt. Jag har helt enkelt valt att folk ska kunna titta på mig samt bedömma mig. I en situation där jag inte själv valt det, känner jag mig oftast obekväm och vill bara därifrån. Därför kan situationer som att "bara åka buss", bli lite jobbig ibland kan jag tycka. På detta vis känner jag i vilket fall ALDRIG om jag åker med någon. Kanske för att min energi och uppmärksamhet riktas åt ett annat håll, än att endast fokusera på mig själv och andra omkring mig, hm? Åker jag ensam, brukar jag lösa mina känslor genom att antingen:

* prata i telefon
* lyssna på musik och titta ut genom fönstret
* läsa något

Något som Erika B. Hilliard tar upp i boken Våga Leva är att även tänka på andningen samt att förankra kroppen. Hon menar att det kan underlätta om du tar djupa andetag (magen ska hela tiden åka fram &t bax EJ bröstet!), samt att börja med att känna fötterna stadigt mot marken, känna kläderna mot kroppen, ett ev ryggstöd mot ryggen...att helt enkelt komma i kontakt med din kropp (med dig själv) och försöka lära dig att öva upp din förmåga att kontrollera hur du regarear i en viss situation.

Endast du själv kan ju ändra på något angående dig själv, men det underlättar ju alltid om man får lite hjälp utifrån, såklart!

I vilka situationer känner ni av social ångest?